Ett flöde av frid

Ur boken Prasanthi Vahini

 

Kära läsare! Må denna ström av kärlek släcka de eldar av oro, okunnighet, orättvisa och religionslöshet som förtär er, och må den släcka er törst. Må den skänka er frid, glädje och lycka.

Det är många som inte är medvetna om vad ordet prasanthi, sann frid, betyder. Prasanthi är varje människas ryggrad, och för den andliga lärjungen är den som själva andningen. Varje människa tolkar innebörden av detta ord på sitt sätt; många tycker att de har uppnått frid när någon världslig önskan som plågat dem, har blivit uppfylld! Men det är ingen sann frid. Det är bara ett tillfälligt och kortvarigt intervall mellan ett bekymmer och nästa. Stavelsen ‘pra’ i prasanthi betyder utvidgande, ökande, och därför betyder prasanthi just den formen av frid, det vill säga, frånvaron av begär och vrede, girighet och hat.

Prasanthi betyder att man lyckas eliminera dessa egenskaper, vilka innefattas under begär och ilska. Processen, som bland annat innebär att man har kontroll över sinnena och balans, och som kallas sama, är oundgänglig för alla. Den andliga lärjungen måste oavbrutet utöva sama. Vad är det han eftersträvar? Är det inte fullkomning? Med andra ord eftersträvar han frid. Det är så, att denna frid är medfödd hos människan. Frid är den kraft som hjälper dem som försöker utveckla urskillning, obundenhet till det världsliga samt ett skarpt intellekt. Frid är inget annat än en del av Självet, Atman. Precis som Atman, har inte heller friden vare sig början eller slut. Den kan inte besudlas och den kan endast jämföras med sig själv, inte med något annat.

Friden måste uttryckas på samma sätt och lika mycket i både känsla, ord och handling. Då blir santhi till prasanthi, den sanna friden. Utan denna frid kan ingen förvänta sig att erfara sällhet vare sig i den här världen, någon annan värld eller bortom världarna. Frid är förutsättningen för all glädje och lycka. Thyagaraja visste det när han sjöng: "Utan frid, ingen lycka". Alla människor behöver den, vilka de än är, vare sig de är asketer eller lärda män, fromma män eller filosofer.

Men, människan förmår inte stanna upp för ens ett ögonblick! Bara för att hon inte känner vrede, kan hon inte sägas ha frid. Att få en önskan uppfylld och uppleva den tillfredsställelse detta ger, bör inte förväxlas med frid. Den frid som har genomträngt hjärtat får sedan aldrig rubbas av någonting. Bara den formen av shanti förtjänar att kallas prasanthi. Prasanthi varierar inte, den kan inte vara ofullständig i motgång och fullständig i framgång. Den kan inte vara en sak idag och något annat i morgon. Prasanthi är att alltid bevara samma jämna flöde av sällhet.

"Prashanti Vahini" talar om för er, och hjälper er att förstå, hur ni ska kunna uppnå frid, hur den kan användas och vilka dess egenskaper är. Varje enskild andlig lärjunge är berättigad att få denna prasanthi, och därför måste han lära sig hur han ska kunna uppnå den. Världen idag lider av en politik som utövas genom själviskhet, religionslöshet och av hjärtlös konkurrens. Det är verkligen ett förnedrande tillstånd. Människan har fullständigt glömt sin grundläggande gudomliga natur. Det som behövs allra mest i en sådan kris är frid och kärlek.

Det finns ett läkemedel som kan bota denna fruktansvärda sjukdom. Inget annat kan lindra den. Kärlek är det enda sättet att uppnå frid. Fridens gudomliga låga har kärlek som bränsle. Kärleken enar mänskligheten och denna enhet, förenad med andlig kunskap, kommer att skapa världsfred.

Självdisciplin är förutsättningen för att man ska kunna leva ett liv som ger glädje. Endast genom självdisciplin kan människan uppnå verklig och varaktig frid. Och utan frid kan det inte finnas någon lycka. Frid är Atmans själva väsen. Den förekommer endast tillsammans med ett rent hjärta, den kan aldrig vara förbunden med ett girigt hjärta fullt av begär. Frid är det utmärkande draget hos olika heliga personer, yogier, rishier och sathpurushier. Den är inte beroende av yttre omständigheter. Den skyr det själviska och det sinnliga och den avskyr sådana människors sällskap. Den är den inre Atmans kännetecken – den är underbar, orubblig och beständig.

Friden är full av andlig upphöjdhet och den visdom som är sällhetens naturliga följeslagare. Sann frid kan endast uppnås genom att man har kontroll över sinnena. Först då kan den kallas prasanthi. Detta tillstånd upplever man som ett flöde av frid. Det lugnar den mentala oron, det utjämnar sympatiernas och antipatiernas, kärlekens, hatets, sorgens, glädjens, hoppets och förtvivlans vågor – frid uppnås och bevaras utan störning. Frid är som Atman. Atman är oförgänglig. Den dör inte så som kroppen och sinnet gör. Den är universell, den är subtil, och själva dess väsen är visdom. Därför har även friden dessa kännemärken. Kunskap om Atman förgör illusion, tvivel och sorg. Därför förlänar kunskap om Självet, atmajnana, den orubbligaste frid och med den följer helighet och lycka.

Atman är inte en följd av kunskap; den är visdomens själva ursprung och källa. Visdom, jnana, är det som visar vägen till mognad, förverkligande, frihet, odödlighet, evig lycka, evig frid. Den som låter sig förledas av sinnenas nycker, kan inte uppnå Atman. Brahman är En, oföränderlig i denna föränderliga värld. Atman fördunklas inte av yttre omdaningar, förändringar eller begränsningar. Kroppens härlighet är inte Atman; Atman går i själva verket inte att beskriva. Den är varken det ena eller det andra. Den kan bara beskrivas som Det, Atman, brahman. Brahman har blivit sanning, kärlek, ljus, frid, visdom och den högsta sällheten. Ni kan uppnå brahman genom vilken som helst av dessa vägar. Betvivla aldrig det, ty det är sanningen.

Atman, det högsta Självet, är inte de fem sinnena, inte heller det högre intellektet, buddhi, eller livskraften. Den kan bara beskrivas som hur den inte är, inte hur den är. Ingen kan säga hurdan den är. Om någon skulle försöka beskriva den kan vi utgå ifrån att han egentligen inte vet någonting alls om den. Man kan ha många åsikter om sådant man egentligen inte vet någonting om, vilka uttalanden som helst kan göras om det. Kort sagt, Atman kan inte beskrivas i ord, ingen kan beskriva den hur de än försöker.

Sällhet, ananda, är människans medfödda natur. Men tyvärr söker hon efter den överallt utom just där den finns. Sällhet är inte något livlöst eller overksamt. Det är en annan benämning på ett målmedvetet sätt att leva. Frid är den myndighet under vilken sällheten har sin verksamhet. Friden avgör gränserna och lagarna för all verksamhet. Den måste göras så orubblig att den inte påverkas av det ständigt irrande sinnet eller de utåtriktade sinnena. Den kan bara upplevas personligen genom människans naturliga tillstånd av visdom, jnana. Den är den allra värdefullaste av skatter. Den som har fått insikt om det som är odödligt, det som inte kan förstöras, det som inte kan förändras, kan njuta av friden. Den människan är också odödlig.

Friden är en gränslös ocean, den är ljuset som upplyser världen. Har man frid, har man allt. Frid ger kunskap om både den här världen och andra världar. Den leder till förståelse av brahman, livets själva fullbordan, som Vedanta försöker lära ut.

Ren kärlek kan endast stråla ut från ett hjärta som är genomsyrat av frid, för frid är en energi som genomtränger och renar. Frid är inte en övertygelse man uppnår genom logik. Nej, den är den högsta disciplinen i människans liv. Människans sinne är lika rent som ett oskrivet blad när hon föds. Så fort hon börjar tänka, känna och handla börjar sinnet grumlas och kroppen blir beroende av livsenergin, prana; kroppen blir beroende av sinnet och de begär som rör upp sinnet. Rätt och sanning överskuggas av kraven på rätt uppförande, mode, konventioner, vanor med mera och individen kastas ut bland andra människor. Man gör intrång i hennes avskildhet och den tas ifrån henne.

Därför måste sinnet först lugnas och stillas. Först då blir kroppen frisk och intellektet skärpt. Sinnet inriktar sig på bara en sak i taget, inte på flera. Men det innehåller ändå ett gytter av tankar, begär, fantasier, föreställningar och så vidare – som i ett nötskal innehåller faktiskt sinnet hela skapelsehistorien. Människans sinne är därmed en spegel av den kosmiska illusionens, maya, form. Sinnet är det slagfält där gott och ont, rätt och fel, strider för att vinna. Järn kan bara formas av järn. På samma sätt kan det underlägsna, lägre sinnet bara formas och förädlas av det högre sinnet. Man måste förädla och stärka sitt sinne för att själv bli förädlad.

Detta är syftet med Prasanthi Vahini. Drick djupt av vattnet i den här strömmen, av disciplinens vatten som rinner häri, doppa er i och rena er i strömmen; må dess svalkande vatten lindra era sorger och smärtor och släcka syndernas eld.

Ännu en sjukdom, som försvagar och underminerar friden, har nu börjat sprida sig i världen. Det finns många som, likt papegojor, ger goda råd om moral, religion och disciplin utan att alls tillämpa dem själva. De så kallade äldre och kloka kan bara prata, men inte handla i enlighet med vad de säger. Hur ska de, som har till uppgift att lära andra hur de ska handla, kunna tala om det de inte själva gör? Ord som inte bygger på erfarenhet – det är den sjukdom som har drabbat världen idag.

Denna sjukdom måste först behandlas och utrotas, för den stör människans frid. Vem som helst kan prata. Den sanna andliga lärjungen däremot är den som handlar och sedan talar utifrån sin egen erfarenhet. Den som bara pratar och inte handlar för bara olycka med sig. Sådana farliga så kallade andliga lärjungar och heliga män har mångfaldigats och skapat förvirring kring den sanna vägen. Oskyldiga och godtrogna hängivna, som följer sådana lärare, blir också förledda och lurade. Låt dem som läser detta samt de hängivna först iaktta hur dessa lärare uppför sig och sedan välja. Och ser man att de inte lever som de lär ska man behandla dem med den respekt som tillfaller en grammofonskiva, inget annat. Grammofonskivan ska behandlas som just en grammofonskiva, inte som en gudomlighet, tills ni når den nivå där sanningen i att "Allt är Gud" blir uppenbar för er. Det är ett stort misstag och en stor synd att i ord säga: "Allt är Gud", samtidigt som man i handling bemöter någon som om han vore utan värde.

Många tycker att det är viktigt med vältalighet och vackra ord. Det är klart att det, till en viss del, är så, men orden måste fortsätta att innehålla samma mildhet och äkthet var gång man återerinrar sig det som sades. Orden ska inte få en bitter eftersmak. Endast då är orden gudomlig nektar, amritha. För närvarande är inte äktheten beständig, orden blir snabbt tomma. Anledningen till detta är, att det inte finns någon överensstämmelse mellan talare, ämne och beteende. Därför blir orden nu osanning, anritha, istället för amritha. Intrycket kan bara bli oföränderligt och bestående när ett bra ämne formuleras på ett passande sätt och uttrycks med äkta känsla och med utgångspunkt i egna erfarenheter.

Vad de andliga lärjungarna nu behöver göra är att, för det första, utveckla viveka, det vill säga utveckla förmågan att urskilja det eviga från det förgängliga, och bestämma sig för vilket som är det väsentliga. För det andra måste man sedan göra ärligt menade försök att skaffa egna erfarenheter av det man valt att se som riktigt och sant. För det tredje bör man inte ge upp sådana försök, vad som än händer. Dessa tre uppgifter kan kallas för äkta tapas, det vill säga disciplinerade andliga övningar. Det är bara ur sådana övningar som sann frid och glädje kan födas.

Allt, från myran till den allsmäktige, är hela tiden statt i någon form av förändring. Det finns ingenting, inget levande, som är undantaget denna lag. Skapelsen förändras ständigt. Men det finns två sorters förändring: den inre och den yttre. Den yttre förändringen är lätt att se, medan den inre inte är lika uppenbar, inte lika lätt att förstå. Därför är det viktigt att först träna sig i att förstå de yttre förändringarna, som är tydligare, och att sedan så småningom närma sig problemet med att få kontroll över det föränderliga inre. Vilken av dessa två förändringsfaser ni än befinner er i, ska ni ägna er åt den helhjärtat för att själva bli nöjda – inte för att få andras respekt eller för att vara till lags och inte heller för att bli lovordad som en sann hängiven, en stor bhakta. En sådan inställning är ett svek mot Självet.

Herren älskar det inre, inte det yttre. Men ni bör inte försumma det yttre, utan även i ert yttre uppförande och i era handlingar bör ni uttrycka er inre känsla. Det ger er möjlighet att uppleva känslan av stillhet och frid i större utsträckning, för smaken av frid måste avnjutas både genom tanke, ord, åtbörd och handling. Det är först när friden är närvarande i samtliga dessa avseenden som den blir fulländad. Med andra ord bleknar sinnet bort och den nivå som kännetecknas av total frid eller yoga har då uppnåtts.

En filosofi som inte går att förstå, föreskrifter som inte praktiseras – och dagens värld är full av dem – är meningslösa att diskutera. Verkliga förändringar måste genomföras i människans dagliga uppförande och beteende, eftersom varje människa då kan erfara dem, de kan lätt utövas, och syftet med dem kan lätt förstås. Det är först när dessa förändringar har gjorts, som den inre Atman, än djupare, än mer mystisk och än mer betydelsefull, kan förstås. Man bör i varje handling, på varje område och i varje ord, urskilja och tillämpa det bästa alternativet. Det är kännetecknet på en äkta andlig lärjunge.

– Sathya Sai Baba

Prasanthi Vahini, sid 1-10

 

 

Inse er gudomliga natur

Sathya Sai Babas tal på födelsedagen den 23 november 1997

 

Ni som är kärleken förkroppsligad!

Ni är varken dygden eller lasten. Varken glädjen eller sorgen eller de heliga orden. Ni är inte en produkt av manuell eller teknisk skicklighet. Ni är inte asketer eller njutningsmänniskor. Vilka är ni då? Er sanna natur är den eviga gudomliga lycksaligheten. Men ni låter er förledas av yttre olikheter, eftersom ni är okunniga om er sanna verklighet.

Alla använder ordet "Jag" för att beskriva sig själv – om man så är fattighjon eller miljonär, okunnig eller vis, man eller kvinna, ung eller gammal. Detta är inget annat än Självets uttryck i var och en. Skrifterna benämner det som Atman eller "hridaya".

Hjärtat, hridaya, är medkänslans centrum. Alla är förkroppsligad vänlighet och medkänsla. Om bara varje individ inser detta, så kan världsfreden förverkligas. Även om ni ber "Må alla människor i hela världen få vara lyckliga" (Lokaas Samasthaas-sukhino Bhavanthu), så är det endast få som visar den vänlighet som gör människor lyckliga.

 

 

"Jag"-principen

 

Ingen kan presentera sig för omvärlden utan att använda ordet "Jag". Om djuren kunde tala, skulle de också säga "Jag är en ko", "Jag är en örn", "Jag är en hund" och så vidare. Alla varelser på jorden tillkännager sin existens genom att använda ordet "Jag". Detta "Jag" finns i alla varelser. Gudsprincipen, som genomtränger allt, är även detta "Jag". Men människan identifierar sig med kroppen och blir helt fångad i denna illusion utan att förstå Jagets natur.

Hela skapelsen är fylld av dualitet, som grundas på särskiljandet mellan "jag" och "det här" (något annat). "Det här" syftar på objektet som ses. "Jag" syftar på den som ser. Utan den som ser, kan inte objektet existera. (Svami höll upp sin näsduk) Det här är ett tygstycke. Men kan inte tala om det utan att säga "det här". (Han pekade på ett dricksglas) Det här är ett glas. Återigen kan vi inte referera till glaset utan att säga "det här". Uttrycket "det här" måste användas när man syftar på ett speciellt föremål. När jag säger "det här är en föreläsningssal" syftar uttalandet på ett speciellt uppfattat objekt.

Alla namn och former förknippas med objekt som kan ses. Det är den som ser som kan bevittna existensen av det som ses.

 

 

Den som ser och det sedda

 

Ni ser glödlamporna som sprider ljus i salen. Det är inte lamporna som ger ljuset, utan elektriciteten i dem. Lamporna är bara som höljen.

Om jag frågar en pojke när han kom till Prasanthi Nilayam, svarar han "Jag kom den 20, Svami". Om han tillfrågas varför han kom, svarar han "Jag kom för universitetets högtidssammankomst". Vem var det som kom? Kroppen (pojkens). Eftersom han identifierar sig med kroppen, svarar han att "han" kom den 20. Igår halkade han och bröt benet. Idag kommer han till mig och säger "Svami, mitt ben har ådragit sig ett brott". Betyder inte det att han är något annat än benet? Ena stunden identifierar ni er med kroppen, men i nästa stund upplever ni er skilda från den. Det betyder att allt ni uppfattar hör till sinnesintryckens värld. Den som ser alla objekt är verkligheten. Han är oföränderlig och förblir ständigt densamme i alla tider, det förflutna, nuet och i framtiden. De heliga skrifterna, Sruti, kallade denna oföränderliga princip för "Jag". Detta "Jag" är detsamma som Atman. Atman blir hjärtat, som är medkänslans boning. "Jag", medkänsla, Atman, hjärtat eller Gud är alla synonymer. De är olika namn på samma princip. Rama och Krishna är inte namn som man fötts med, man får dem senare. Det första namn man erhåller vid födseln är "Jag". Till och med Guds ursprungliga namn är "Jag".

I Upanishaderna står det "Jag är Brahman" (Aham Brahmasmi). "Jag" kommer först, därefter kommer ordet "Brahman". "Jag" är grunden för allting. Få försöker förstå detta "Jag".

Många människor ägnar sig åt olika slags andliga övningar. Varför gör man det? Det vanligaste svaret är att man söker Gud. Vad finns det för anledning att söka Gud, när Han är allestädes närvarande? Det är löjligt. Vad är anledningen till att söka när ni själva är gudomliga? En person som går omkring och letar efter sig själv kommer att bli betraktad som tokig.

 

 

Sinnets roll

 

Dagens människor har inte lyckats inse sin gudomliga natur. Det förhållandet måste ändras. Hur ska det gå till? "En krokig gren kan rätas ut, en klippa kan slipas av, men kan ett förvrängt sinne förändras?" Det är människans ohjälpligt förvrängda sinne som bär skulden till hennes vilsenhet.

Sinnet är orsaken till människans lycka eller olycka, hälsa eller sjukdom, hennes godhet eller ondska. Vad är det då för mening med hennes sökande. Det är längtan att få uppleva Självet eller Atman.

Människor ägnar sig egentligen inte åt olika andliga övningar för att få uppleva Gud, utan för någon slags tillfredsställelse på sinnets nivå.

Om ni vill fortsätta med era andliga övningar, ska ni endast göra det med en avsikt, nämligen att befria er från identifieringen med kroppen. Då kommer ni att inse att Atman är er enda verklighet. Att glömma Atman och identifiera sig med kroppen kan liknas vid mörkret i ett rum. Det existerar inte av egen kraft. I samma ögonblick man tänder ljuset, försvinner mörkret.

Ni undrar kanske hur ni ska kunna säga "Jag är Gud" (Aham Brahmasmi). Jo, det kan ni. Men först måste ni förstå "Jag". "Jag"-principen är detsamma som det gudomliga. Vedanta förkunnar "Det Absoluta är endast en, utan en andra". I världen är människan van att dyrka det Absoluta under olika namn och former, men den högsta verkligheten är bara en. Olika namn används i olika sammanhang. Det är som att ge en person olika benämningar beroende på vilka uppgifter han har för tillfället. Gud har varken namn eller form. Alla namn och former har skapats av människans sinne. Skrifterna har förklarat att Gud är den eviga verkligheten, utan egenskaper.

I det här sammanhanget vill jag påpeka att det inte är någon mening att söka efter guruer eller lärare. Ni är era egna lärare. Ni måste kontrollera ert sinne. Först då kan ni utveckla goda egenskaper. Människan förlorar sin frid när hon ger sinnet fria tyglar.

Ni måste förstå "Jagets" gudomliga natur. Detta "Jag" råder över både kroppen, sinnena och intellektet. Det är den kraft som genomtränger hela kosmos. Det är knappast passande att dyrka en sådan allestädes närvarande kraft i ett obetydligt tempel och inte heller att begränsa det oändliga gudomliga till en liten bild som man tillber. Varför har ni så många bilder? Ni förringar det gudomliga genom att dyrka Honom i en mängd bilder. (Svami sjöng en sång på telugu som uttryckte det fåfängliga i att försöka uppföra tempel, utföra ceremonier eller sätta namn på den oändliga, gränslösa kosmiska Guden med sin oändliga strålglans, som bor i varje levande varelse och som rymmer hela universum inom sig. Hur kan en sådan Gud ta emot våra små offergåvor eller vår dyrkan ?)

De olika former som Gud dyrkas genom, är alla skapade av människans fantasi. Att uppleva Gud på rätt sätt innebär att känna med hela sitt innersta väsen att man är det gudomliga själv. Denna upplevelse gör att man erfar det gudomligas närvaro i alla varelser och i alla ting. Efter den erfarenheten går det inte att hata någon. En sådan människa kommer aldrig att göra något ont.

Vad är orsaken till våldet, oron och oenigheten som brett ut sig över hela jorden? Det är att människor inte upplever alla varelsers andliga enhet. Samma Gud finns i alla varelser, liksom elektriciteten som lyser upp alla glödlampor. I Bhagavad Gita förkunnas att alla är manifestationer av det gudomliga. (Svami sjöng en sång om vallflickorna i Brindavan, som insåg att det var omöjligt att förstå Krishnas sanna natur. Hans gudomlighet uppenbarade sig i den minsta partikel såväl som i kosmos oändliga rymd.)

 

 

Omvandlingsprocessen

 

När människorna börjar inse Guds allestädes närvaro, kommer de att transformeras. Alla deras tankar och handlingar kommer att bli gudomliga. Man kan fråga sig vem som är ansvarig för det onda i världen. De som ägnar sig åt onda handlingar är ansvariga. Gud är bara ett vittne. Belöningar eller straff, som människor får här i livet, är resultatet av deras egna handlingar och delas inte ut av Gud.

När alla handlingar tillägnas Gud och utförs i medvetenheten om den egna gudomligheten, blir de till heliga handlingar. Den felaktiga identifikationen av "Jaget" med kroppen orsakar alla problem och förvandlar "Jaget" till egot (ahamkara). Egot är grundorsak till alla problem. Det är inte fel att vårda sin kropp, men livet bör inte baseras på bundenhet till kroppen.

När jag kom till föreläsningssalen, hälsade många hängivna mig med orden "Happy Birthday!" Dessa önskningar borde istället riktas till dem som inte är lyckliga. Jag behöver inte era lyckönskningar. "Det gudomliga befinner sig i ständig lycksalighet, skänker andra den största lycka, är den högsta visdomen förkroppsligad, har överskridit motsatserna, är väldig som rymden, har åskmolnsfärgad hy med fulländade anletsdrag." (sanskritvers). Som en blixt i molnets centrum, bör visdomen lysa upp era hjärtan. Den visdomen uppenbarar det gudomliga i er.

Ni som är kärleken förkroppsligad! Det har varit kostsamt och besvärligt för er att komma hit. Ansträng er nu till det yttersta för att förstå "Jag"-principens andliga grund. När ni ser "Jag" som Självet, Atman, kommer ni att vara befriade från allt lidande. Om problem uppstår, kommer de att smälta som snö för vårsol. Varför bekymra er för dessa snabbt passerande moln? När ni uppnått självförverkligande, behöver ni inte oroa er för någonting.

När ni inte är bundna till kroppen och sinnet, kommer ni att förstå er sanna natur – Atma-principen inom er. När ni har insett denna grundläggande sanning, kan ni fullgöra alla era dagliga aktiviteter och plikter med hängivenhet.

Idag är det inte fred någonstans i världen. Varför? Människor har glömt det andligas verklighet. De har förlorat tron på det andliga och blivit bundna till världsliga ting. Människan ser den fysiska världen, men de upplever den inte som ett uttryck för det gudomliga. Det är det som är deras dårskap. Allt man kan se med ögonen är gudomligt. Den som ser är också gudomlig. Andligheten pekar på det gudomliga som är närvarande både i den som ser och i det sedda. När man förstår denna grundläggande andliga enhet, försvinner skiljelinjen mellan människan och naturen.

Var övertygade om att Gud alltid är med er. En mor kan glömma bort sitt barn, men Gud kommer aldrig att glömma bort er. Han är er närmare än någon mor. Glöm aldrig Gud!

Upplever alla som kommer till Prasanthi Nilayam frid? Nej. De ägnar sig för mycket åt att prata och att gå omkring till olika ställen. Varför har ni kommit hit? Till vems boning har ni kommit? Varför är ni så rastlösa? Använd detta gyllene tillfälle för att få frid i sinnet. Försök att få så mycket andlig erfarenhet som möjligt medan ni är här och begrunda det sedan såsom en ko idisslar, när ni kommer hem.

Ni har kommit hit för att fördjupa er relation med det gudomliga. Håll orubbligt fast vid det gudomliga. Tillämpa åtminstone något av det ni lärt er här. Vad är det för nytta med ett helt berg av bokkunskap om den inte alls omsätts i handling.

Det är inte tillräckligt att upprepa Guds namn. Man måste uppleva Gud i hjärtat. Låt samvetet bli er vägvisare och lärare. Det kommer att gynna sann hängivenhet. Alla yttre åtgärder är onödiga.

Det finns fyra motton som alla hängivna bör följa: Undvik dåligt sällskap. Var tillsammans med goda människor. Var alltid medvetna om skillnaden mellan det förgängliga och det bestående. Var ständigt sysselsatta med goda gärningar. Det är så ni blir goda människor. Kom ihåg budskapet som Vyasa sammanfattade i levnadsregeln "Hjälp alltid, skada aldrig". Om dessa grundläggande regler följs kommer alla länder att vara lyckliga och fredliga. Varje land är en del av den stora boning som planeten Jorden utgör. När ni äger denna vidsynthet, kommer mänskligheten att enas i anden.

Svami har inget nöje av födelsedagsfirandet, men eftersom ni alla har kommit hit för det, kan jag inte göra er besvikna. Jag har inga behov. Ni måste förstå att allt jag gör, det gör jag för er skull. Jag tycker inte illa om någon och ingen tycker illa om mig. Alla är mina och jag tillhör alla. Jag välsignar er med orden "Må alla vara lyckliga". Alla bör vandra rättfärdighetens väg och ge uttryck för sin innersta andliga natur och därigenom erfara andlig lycksalighet. Tills ni har förverkligat denna andliga enhet, måste ni ägna er åt andliga övningar såsom att sjunga lovsånger, upprepa Guds namn och bön.

 

 

Råd till de hängivna

 

Ni måste alla ta till er i era hjärtan kontentan av dagens budskap. Jag önskar att ni uppmärksammar fem viktiga punkter. För det första: Inse att felaktig användning av pengar är fördärvligt. Slösa inte med pengar. Om ni vill ha en bild på mig, ha då bara en. Varför slösar ni pengar på att köpa så många. Sluta med det!

För det andra: Slöseri med mat. Inse att "mat är Gud". Er kropp är resultatet av vad era föräldrar ätit. Slösa inte med maten, det är att slösa med Gud.

För det tredje: Slösa inte med tiden. Tiden är Gud. Skrifterna har på olika sätt prisat Gud som tidens herre. Bortslösad tid är bortslösat liv.

För det fjärde: Slösa inte med energi. Energi medverkar i alla våra handlingar. När vi ser, talar, hör, handlar eller tänker, går det åt energi. Under alla dessa aktiviteter bör ni se till att inte förbruka mer energi än nödvändigt.

För det femte: Tänk på Gud i varje ögonblick, vad ni än gör. Vart ni än går är Gud med er. Han är alltid med er, bredvid er och omkring er. Följaktligen behöver ni inte besöka några tempel för att be till Gud. Hjärtat är ert tempel. Vänd er inåt och förstå genom det den atmiska principen.

Under resan till Prasanthi Nilayam har ni säkert råkat ut för många besvärligheter. Undvik onödiga resor i framtiden. Men ni kan komma om ni behöver det för er egen tillfredsställelse.

Återigen, slösa inte med tiden. Låt inte onödiga tankar fylla sinnet.

Missbruka inte kärleken. Kärleken är livet självt. Utan kärlek är man så gott som död. Fyll era hjärtan med kärlek.

Undvik dåligt sällskap. Undvik onödigt och överdrivet umgänge med alla och envar. Många av er har kommit hit, långt från släkt och vänner. Ni har kommit från Amerika eller Japan, Tyskland eller Ryssland och lämnat era föräldrar eller andra släktingar. Varför ska ni då börja odla nya relationer här? Håll er för er själva så långt det är möjligt. Håll sinnet rent! Det är onödigt att hänge sig åt att prata med människor överallt. Tala mindre, tänk mer! Gör det till en vana! Onödigt umgänge med främlingar kan få oväntade allvarliga konsekvenser. I pjäsen som studenterna uppförde, lade ni väl märke till hur en person råkade i svårigheter för att han umgicks med några tvivelaktiga personer. Slutligen insåg han sitt misstag och kände att hans sinne blivit förgiftat genom samvaron med onda människor. Han kunde inte skylla på andra. Det var han som felat genom att inte begränsa sina kontakter till goda människor. Han grät för att han varit tanklös nog att söka sig till dåligt sällskap. Att göra så och råka illa ut är självförvållat. Låt ert umgänge med andra vara det minsta möjliga. De som tar sitt andliga sökande på allvar, bör vara särskilt noga med att undvika dåligt sällskap. De bör skapa en miljö som befrämjar deras andliga utveckling och sinnesfrid. Det är det enda Svami önskar. När ni nu kommit till Prasanthi Nilayam måste ni alla bli exemplariska hängivna. Utomstående måste spontant känna hur föredömligt Sais studenter och hängivna uppför sig. Det kommer att göra mig nöjd, men er ännu mer gott.

 

 

De hängivnas hängivne

 

Jag har inga hängivna. Ni må beskriva er som Sathya Sai-hängivna. Jag är själv en hängiven. Till vem? En hängiven till dem som gör anspråk på att vara mina hängivna. Min plikt är att uppfylla deras önskningar. Jag tillhör er och ni tillhör mig. Förstå och fördjupa denna relation. Det är min enda önskan.

Jag uppskattar inte firandet av min födelsedag eller de praktfulla dekorationerna. Sådan ståt är inte bra för någon. Ha en praktisk inställning till det andliga livet.

Uppfyllda av de heliga tankar som denna lyckosamma dag givit upphov till, måste ni ge er ut i världen och förmedla era heliga känslor till andra. Begränsa dem inte till er själva eller till er vistelse här. Låt andra få ta del av dem var ni än är.

Svami står över allt särskiljande av samhällsklass, religion eller språk. Mänsklighetens ras, kärlekens religion och hjärtats språk – det är vad jag framhåller. Erfar sanningen i detta och dela er glädje med andra.

 

– Sathya Sai Baba

 

 

Universum, vår andliga lärare

 

"Allt detta är inneslutet i Gud, allt är genomsyrat av Gud, genomdränkt av och mättat med Gud. Allting består av Guds substans".

Vi befinner oss på jorden och runt den roterar månen. Både jorden och månen upplyses av solen. Beroende av solen rör sig planeterna Merkurius, Venus, Mars, Jupiter, Saturnus, Uranus, Neptunus och Pluto, plikttroget längs föreskrivna banor i olika hastigheter. Deras satelliter hör också till solfamiljen.

När vi lyfter blicken mot himlen nattetid, ser vi oräkneliga stjärnor. Och i Vintergatan ser vi täta massor av stjärnanhopningar. Det finns mer än ett hundra miljarder stjärnor och galaxer i rymden. Utan att förlora oss i siffror måste vi begrunda mystiken som ligger i enheten och harmonin hos denna kosmiska projektion.

Solen befinner sig omkring 150 miljoner kilometer från vår jord. Den mest avlägsna nu kända planeten är Pluto, som befinner sig omkring 5 900 miljoner kilometer från solen. Har Gud placerat ut alla dessa himlakroppar helt godtyckligt? Eller avser Han förmedla en lärdom genom detta? Gud frambringar aldrig ett resultat utan anledning eller syfte. Inte heller manifesterar Han någon materia utan värde. Varför? Jordens rotation runt sin egen axel till exempel är orsaken till natt och dag. Dess rörelse kring solen orsakar årstiderna, molnbildningen, regnet, grödornas växt, spannmålsskörden och alla levande varelsers utveckling.

Gud har i sin nåd bjudit frid och lycka att upprättas på jorden. Låt oss så förstå syftet med växlingen mellan dag och natt. Efter dagens arbete ges människan och djuren natten för vila och återhämtning. Sömn vederkvicker sinnet såväl som kroppen. Utan sömn löper människan risk att bli alltför utmattad. Därför är natten som återställer hälsan, en gåva från Gud. I förtröstan på Guds barmhärtighet kan man förstå nyttan av stjärnor och galaxer, vågor och hav. Den bästa läraren är i själva verket ens eget hjärta och tiden är den som bäst manar på och väcker till insikt. Världen är den förnämsta Skriften och Gud är människans bästa vän. Så det finns ingen anledning att irra omkring sökande en andlig lärare. Dra lärdom av varje levande varelse, av allting du ser omkring dig. Lär dig tålamod och styrka av åsnan, uthållighet av spindeln, förutseende av myran och monogami av ugglan.

Det går inte att betrakta Skaparen och skapelsen, Gud och naturen som åtskilda eller olika. Kan vi säga att vågorna är skilda från havet? De är av havet, i havet och ur havet. På samma sätt är också människan av Gud, i Gud och ur Gud! Bubblan föds i vattnet, förblir i vattnet och försvinner i vattnet som vatten. Världsalltet är också en bubbla, född i det Absoluta. Det existerar i det Absoluta och blir ett med det. Människan är bubblan och Gud är havet. Inse att det verkligen är sant, att liksom man inte kan tänka sig vattenbubblan utan vatten, kan man inte tänka sig världsalltet eller denna värld utan Gud. Fastän vågorna, som är en del av havet höjer sig och sänker sig, rör sig framåt och drar sig tillbaka, har ändå inte havet sådana rörelser. Vågornas rörelse påverkar inte havet. Som en följd av att människan är verksam i världen har hon ibland framgång och ibland motgång, hon växer upp och hon dör, men Gud inom henne påverkas inte alls.

– Sathya Sai Baba

Enhet är Gud, kap II.1